I Svenska ProjektAkademiens årliga uppsatstävling har inför 2022 års pris inkommit tolv uppsatser från inte mindre än sex olika lärosäten. Det gör tävlingsjuryns arbete spännande och lärorikt, men också svårt då uppsatserna samtliga är av hög kvalitet.
Juryn har dock enats om att välja ut två av uppsatserna till en finalomgång, där de läses och värderas av både forskningsutskottets ledamöter och ytterligare andra akademiledamöter. Vinnaren presenteras vid Akademiens årssammankomst. De uppsatser det handlar om är de följande, utan någon inbördes ordning:
Fredrika Swenson, Handelshögskolan vid Karlstads Universitet
Ingen människa är en ö: Om ledarskap i projekt när det distribuerade arbetet är påtvingat. Syftet med denna studie var att undersöka om, och i så fall hur, projektledare påverkas av en påtvingad omställning till distribuerat projektarbete på grund av Covid-19. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Totalt intervjuades tio projektledare från tio olika organisationer. Insamlad data analyserades med hjälp av tematisk analys och analysen resulterade i tre teman; Fånga dagen, Ingen människa är en ö och Förändringens vindar. Studiens resultat visar på att det påtvingade distribuerade arbetet upplevs ha en stor påverkan. Den delade upplevelsen är att situationen har större inverkan på ett personligt och socialt plan än på själva möjligheten att leverera projektresultat. Distribuerat arbete kräver en ökad mängd samarbete och ökad digital närvaro för att kompensera frånvaron av en gemensam arbetsplats. Slutsatsen är att fördelarna med det påtvingade distribuerade arbetet främst är den flexibilitet och effektivitet som upplevs. Utmaningarna med det distribuerade arbetssättet är ökade krav på ett individ- och situationsanpassat ledarskap, behov av tydligare struktur och mer kommunikation samt upplevd brist på närhet till kollegor samt den energi och engagemang man delar tillsamman
Simon Homander, Statsvetenskapliga Institutionen, Lunds Universitet
Vad är arbetslöshet? En diskursiv policyanalys av EU:s arbetslöshetspolicy och sydsvenska ESF-projekt. This essay highlights how the policy documents of the European Union and projects in southern Sweden financed through the European Social Fund
(ESF) mutually represent unemployment as a specific type of problem. By applying the theoretical perspective rationalities and technologies of government, the essay provides insight into the process where the EU rationalizes unemployment as a problem that necessitates certain solutions, solutions technologized through ESF-projects. The results indicate that individuals are represented to lack employability in three main ways: Lack of training, lack of activity, and lack of self-esteem. Through a “What ́s the problem represented to be?”-approach the essay discusses how these representations are legitimized, and as a discursive practice, legitimizes certain subjective presuppositions and assumptions about unemployment.
Key concepts within the policy such as employment, labor market, and participation are ascribed with certain subjective meanings. Furthermore, the analysis also directs attention to the use of binaries such as independent and dependent, active and passive, and healthy and unhealthy. Lastly, the essay provides a discussion about three alternative problematisations currently marginalized within the policy. These are: Unemployment as a collective problem, unemployment as a lack of durable employment, and unemployment as a cause for individual deficiencies